nelllyyy

 

Spelar ingen roll att jag är snäll, bryr mig, ställer upp.
Går inte bli kär i mig.

Jag har tänkt att vänner är viktigast, och de är det. Men vill inte vara olyckligt kär ännu en gång.

Kan inte kroppen, hjärnan liksom bli kär i en som kan bli kär i mig också eller.

 

Bara klagar vafan. Men allt är ju för fan piss, ska jag bara vara tyst eller? Trött på att vara tyst. Är fan alltid tyst.

Någon som någonsin fattar vad jag skriver elller? Tror inte de. Så jävla osammanhängande.

 

Fan är jag så bitter för. Visst kan man tänka att jag bara ser det dåliga. Men var fan är det bra då? VAR