nelllyyy

Jag känner att jag varit nere ett tag nu, har även skrivit ut det här. Det kan vara bra att skriva av sig.

Men nu ska jag skriva om något mycket roligare. Jag är kär! Jag har inte kännt så här sedan jag gick i årkurs 7 i högstadiet. Jag har varit kär i andra efter det, men det har inte varit så här barnsligt starkt. Klarar knappt av att titta på honom. Så bara roligt är det ju inte, måste ju verkligen ta mod till mig för att prata med honom. Vilket jag också gör men bara "när jag måste". Om ni förstår. Som tilleempel på träningarna. Och när han ringe mig för att min kompis mobil laddat ur sig. Blev verkligen förvånad.

Känner mig som om jag vore 13 igen, verkligen.Det pirrar verkligen i magen nu. Hur kan man gilla någon så pass mycket att fjärilar uppstår när han bara är i närheten, och hur kan man lyckas se bara honom bland de andra 100 stycken i matsalen?

Känns såklart härligt och jobbigt på samma gång. Men det är som det brukar. Det kan göra min dag att få se honom en gång. Två tre gånger till och jag flinar dumt för mig själv resten av dagen! Känns lite dumt att tänka såhär, men jag tror jag behöver detta i all denna depp jag kännt.

 

Är ledig från skolan imorgon så jag planerar att sova ut och sedan åka in till stan för att ha arbetsgrupp. Kommer bli en himla skön dag!

På förra arbetsgruppen så var vi på en aktivitet, vi var på ett liknande ställe som Boda Borg. Det var riktigt roligt! Nackdelen var bara att jag såg (ser) ut som jag blivit misshandlad. Utan att överdriva, så har jag stora blåmärken på ena benet och ena armen som täcker stora delar utav dem. Har otroligt lätt för att få blåmärken och det syns verkligen nu efter detta.