nelllyyy

In the head of

Kategori: Allmänt

Är det för att jag hållt inne mina känslor (omedvetet) som allt bara blir tvärt om vissa stunder? Allt kommer över mig ibland istället för att tas ut då och då.
Men vad jag vet finns det ingen kurs i hur man handskas med detta, hur gör man när man är uppväxt med en familj som kanske inte är som alla andras, för inte har alla en förälder som druckit, som väckt en mitt i natten med en kniv mot hens strupe och frågat om man hen ska ta livet av sig? Vad gör man när inte ens personer med liknande uppväxt kan förklara hur man gör? När man inte vill rymma från allt utan försöka få ALLA att må bra, jag tänker inte vara så självisk som jag faktiskt tycker att vissa är. Men tycker jag så då bara för att jag har en bror som bara drog och inte vill ha kontakt med mig eller någon i min familj för att han anser att han inte känner oss? Som påstår att jag är som min sjuka förälder, precis som honom och bara vill se saker ur hans synvilkel, för att jag inte vill se allt svart på vitt som han. Ska jag behöva ta det? Är det normalt att ha det så här, att tänka så här?
Inte finns det en kurs i hur man ska bete sig som tonåring, hur man gör för att göra livet lite enklare när man sitter där och funderar på varför man lever när man kan dö, och varför dö när man kan leva? Men vad ska man egentligen leva för? Är det här något alla går igenom? Är alla så här, men ändå så finns de så lite kunskap om detta? Skulle vara väldigt mycket intressantare att läsa en kurs i detta istället för religion som jag har prov i imorgon. Visst, det är viktigt att förstå sig på de största religionerna, att förstå olika personers behov eller alla olika anledningar som finns tillvarför vi ska läsa religion.
 
Men säg mig då, hur viktigt är det att läsa religion, om man inte längre vill leva om ett år? Är det inte bättre att läsa sig om hur tonåringars hjärnorfungerar, hur olika vi växer upp, att likadana situationer kan göra olika invärkan på olika personer och varför.
 
Inget MVG på provet imorgon, kan jag ju lova. Antagligen inget G heller. Men det är otroligt mycket intressantare att klura på detta istället för varför Paulus var en viktig person i kristendomen. Just nu i alla fall.
Inte får man någon hjälp med en psykolog heller när man mår så här, när man skulle behöva någon som nystar upp allt ocg lägger trådarna fint och prydligt efter varandra. Allttså tyder allt detta åt mig. Min energi kan inte gå åt till att tänka hela tiden när jag inte kommer frammåt. När de finns hundra andra saker att tänka på. Min bror, den som bor hemma och som inte vill höras av, hur mina vänner mår och hur jag beter mig mot dem, hur mina föräldrar mår. Jag kan inte ha ansvör för alla men ändå ser jag mig att jag har de, Jag vill inte bli någon som bara tänker på sig själv. Om alla tänkte på andra skulle de fan inte finnas orättvisor krig, våldtäckter osv..
Och vad har hänt när psykologer får sitta människor och allvarligt talat skratta åt en? Då är någonting snett. Behöver prata med någon professionell. Men antagligen så kostar de hur mycket som helst. Då kan man hoppas på att de jobbar som psykolog för att göra något bra. Men de jag träffat känns de mest som att de är ett jobb som de måste sköta, skit samma hur de går för patientet. Sjukt.
Fuck det här. Fuck Allt.

JAG VILL MÅ BRA.
 

KOMMENTARER:

Kommentera inlägget här: