Tredje onsdagen i rad
Kategori: Allmänt
Har varit ledig idag, som rubriken lyder så är detta den tredje onsdagen jag är ledig. På grund av att idrotten som är min enda lektion varit inställd. Har inget emot att vara ledig alls, skönt att få sova ut. Även om jag haft riktigt svårt att somna hela veckan så lyckades jag i alla fall sova ganska länge idag.
Vet inte vad de är men kanske har något att göra med att jag drömmt jätte mycket mardrömmar i någon vecka nu, och då kanske mitt undermedvetna inte vill somna och få vara med om dessa mardrömmar, vad vet jag.
Ska strax stänga ner datorn för att somna och förhoppningsvis blir det en natt utan mardrömmar. Klockan ringer 7.00 i morgon bitti.
Kom precis och tänka på mitt hår..
Bilden ovan är från när mitt hår var precis ny färgat, bara någon dag gammalt. Från i sommras. Trodde färgen satt kvar fortfarande, men mitt naturliga hår kanske är så här rött som på bilden nedan, som jag tog för bara någon dag sedan (eftersom färg väl inte brukar hålla i sig i ett halv år?):
Tycker att mitt hår har en riktigt fin färg nu oavsätt. Men nog funderat, dax att sova!
ANGELICA.BLOGG.SE säger:
Bloggadress: http://angelica.blogg.se
Åh, skönt med lite ledighet :D
Johanna säger:
Bloggadress: http://johannawesterberg.blogg.se
Sv: Eller hur! :)
Håller med dig om att man inte ska jämföra, alla upplever sina problem på olika sätt.
Jag har fortfarande perioder, oftast dag till dag, men det beror ju mycket på min sjukdom som jag kämpar med nu, mer än vad som hände under min uppväxt tror jag.. Men det har ju såklart också satt sina spår..
Jag började på antideprissiva för ca 2 år sedan, inte för att jag egentligen var deprimerad.. Utan för att jag hade det så fruktansvärt tufft med att komma upp till en "normal nivå" i hur jag mådde. Alltid trött, nedstämd, och var tvungen att kämpa för att klara med dom dagarna där man mådde ännu sämre.
Medicinen hjälpte mig att hamna på en mer normal nivå, och jag tänker aldrig sluta med den sålänge som jag behöver den! Varför ska man behöva kämpa för att må okej? Nej, testa!
Jag var jätteemot det först, men sen märkte jag skillnaden. Och vilken lättnad! Jag är fortfarande likadan som innan, enda skillnaden är att jag inte hamnar riktigt lika djupt nere i skiten under mina "perioder"..
Man måste vara stark, säker på sina problem och jävligt bestämd när man ska få hjälp! Säg hellre att du är superdeprimerad även om du inte känner riktigt så själv, annars tar dom en inte seriöst!
Dina problem hade kunnat vara vanliga "tonårsproblem", men har man en bakrund där det har hänt massa skit så blir det en helt annan sak.. Då måste man hantera både alla gamla minnen och ärr, och även de "vanliga" tonårsgrejerna.. Det kan bli alldeles för mycket för att man ska orka med..
Oj detta blev värsta romanen ju, hoppas det är okej och att du förstår lite vad jag menar :P Kram Johanna